Vive la France!

 

En känslosam dag

Att så ohejdat ägna ett par dygn åt nutida krigshistoria ger upphov till många känslor. Från att fascineras att uppfinningsrikedomen och innovationviljan. Att beundra alla de små och stor hjältemodiga insatser som lyfts fram till att drabbas på ett förlamande sätt av att det vi upplever är minnet av ett krig som tydligt visar på civilisationen tillkortakommanden. Känslan är stark när man läser alla personporträtt (som numera finns i alla utställningar) och när vi blickar ut över den mycket vackra amerikanska kyrkogården ovanför Omaha Beach. Över 9000 kors och till det okända soldater. Det går inte att inte tänka på det krig som rasar nu i Europa. Krig är vansinne och samtidigt så ekar texten i progglåten ”Är det verkligen fred ni vill ha, till varje tänkbart pris? Är ni alldeles säkra på att det värsta av allt är krig”. 

Svallande känslor gjorde inte dagen sämre. Tvärtom var det ju därför vi åkte hit, för att uppleva tillsammans. Aldrig i mitt liv har väl samtalet om krig och fred känts så relevant. 

Vi besökte flera intressanta platser under nationaldagen. 

Museet för fallskärmstrupperna, minnesmärke och utställningar dedikerade till att visa rollen det nya truppslaget spelade under landstigningen. Om amerikaner och britter primärt. Mycket välgjort och pedagogiskt. 

Efter The Parachute museeum begav vi oss till Overlord museeum, som ligger ovanför Omaha Beach. Ska man bara besöka ett minnesmärke så är Overlord samt den Amerikanska kyrkogården vår rekommendation (och själva stranden så klart). Museet är otroligt välgjort och besöksvärt. Det ger hela bakgrunden, en överblick över genomförandet, visar massor av saker fint utställda så att det engagerar. 

Vi klämde in ett ytterligare besök på en plats där ett hjältemodigt uppdrag genomfördes under DDAY. 

Vid Pointe de hoc, just väster om Omaha beach landsteg 2:nd Ranger Battalion och klättrade i mörkret upp för en klippa för att slå ut en artilleriställning som kunde skjuta på landstigningsoperationen. När de kom upp på klippan hade artilleriet omgrupperat och de fick söka sig inåt land för att hitta och förstöra pjäserna. De möte tyskt motstånd och drevs tillbaka. Under det första dygnet förlorade de halva styrkan, men klarade att hålla sin ställning till förstärkningar anlände. 

På klippan finns bunkrar och kratrar från beskjutning kvar. 

Ett måste är att besöka den amerikanska kyrkogården.

Här blir krigets fasor och offer till en stark fysisk upplevelse. Man kan ta på stämningen här. Över 9000 vita kors mot perfekt grön gräsmatta och det blå havet i fonden. Just ovanför stranden som var helvetet på jorden när amerikanerna landsteg. För att få en bild av hur det var. Se de första 15 minuterna av Saving private Ryan, som ska vara den bästa filmatiseringen av det som hände. Det gjorde vi samtidigt som solen gick ner. Ett vackert slut på en full dag. Det var ganska tyst i bilen på vägen hem. Vi hade båda mycket att tänka på. 

Vi avslutade nationaldagen på Omaha Beach i solen.