Julafton med skidäventyr och TTR

Julafton. När vi vaknade var Bustamon insvept i dis och ett lätt snöfall. Vi åt en god frukost och klädde oss för utflykt. Emil hade fått nya skidor av tomten och var ivrig att testa. Vi andra fick också på oss skidorna. Det är inte så lätt att åka längdskidor. Sussi och jag har ju tvingats ut på skidor i tidig ålder men våra barn har inte haft den förmånen. Det är lite av en utmaning att få koll på armar och ben när underlaget rör sig på ett ovant sätt. Lagom utmaning som tur var. Spåret till Ullådalen var nog ungefär en kilometer. Det tog ca 1,5 h på ditvägen och då hade vi klarat av humörsvängningar i gruppen som närmast kan beskrivas som bergochdalbana, från eufori till vrede, uppgivenhet och övermod..

Fantastisk fika på Ullådalens skidstuga, som förstärktes av känslan av prestation. Bragdguld någon?

Returen tog Kalle och Vera ca 20 minuter och oss övriga ca 40. Sussi spenderade ca 10 minuter i en snöhög och Emil diskuterade faran och möjligheterna med att åka i en kort nedförslöpa i ca 12 minuter innan han med glans sussade ner. Väl framme vid den sista stigningen, en klättring på ca 500m tillbaka upp till Fjällgården så lyckades Emil, Sussi och Vera lifta med en skoter. Kalle kämpade sig upp och jag valde att ta av skidorna o gå det pistade spåret. 

Väl hemma igen blev det SPA, TTR och julklappsbyte. Det blev ett sent julbord, gott men inte i klass med Turisthotellets. Sedan var vi helt slut. Vi softade och så på gamla filmer på Tv, surfade, bloggade, spelade Minecraft. Imorgon ska vi ut i snön igen.