Hemma bäst

Så är vi hemma igen så trötta, så fulla av upplevelser. Nu får vi leva på soppa och minnen av en fantastisk resa. Vi kommer alla summera här på bloggen, men det dröjer ett par dagar. Tack alla som följt oss vi har haft över 2500 sidvisningar OCH tack ni som kommenterat, på bloggen, sms, fb, Ig och mail....

Det känns som vi fått dela vår resa med er. 

Going home

Sista dagen i USA spenderade vi i New York. Vi åt relativt tidig frukost. Kalle känner sig sjuk och varm. Vi beslutar att åka in till Manhattan ändå. Att bara sitta i receptionen till hotellet fram till 19 är ingen höjdare. Jag känner mig också lite tjock i halsen men inte värre än att det hjälper med te och halstabletter. Kalle dopar vi med panodil. 

Vi bor i Queens, nära JFK airport. Tar en taxi till Jamaica station och tar ett snabbtåg in till Manhattan. Det tar en halvtimme ungefär, i low trafic. 

Emil köper ett nytt gosedjur som han i pricip tjatat hål huvudet på sin pappa om. 

Vi går lite planlöst i butiker och upprättar ett (sjuk)läger i Bryant Park (se tidigare inlägg). Vi käkar lite lunch, tittar på folk, sover och Vera och jag gör en tripp till Barnes & Noble som är en klassik kedja boklådor (som Amazon inte slagit ihjäl ännu). 

Vera handlar böcker "Diaries of a wimpy kid" och "Pretty little liars". Jag köper en bok till min älskade fru. 

Klockan 17 är det dags för den sista promenaden till tunnelbanan genom gatorna i NY. Lite helgstämning i rusningstimmen. Barernas happy hour fyller dem snabbt. 

Att åka genom Queens med buss tycker jag är spännande. Det är en helt annan känsla än New Jersey eller Manhattan. Man märker att det är strävsamma arbetarkvarter med lägre inkomster. Husen är välskötta men små. Bilarna är äldre och enklare. Nästan alla är färgade och butiker, barer och resturanger är lite skamfilade. Inte alls så polerat som på Manhattan. Enligt Giray som körde oss ett par ggr så är Queens inte något problemområde utan tryggt och säkert och så känns det när vi åker genom det på eftermiddagen. 

Hela transferproceduren går väloljat. Nu är vi så jädra bra på det här. Väskorna vägs in med gram tillgodo. 

Sista shopping på flygplatsen. Emil bara måste ha en Giantskeps. 

Och visst får han det. 

Resdag och en promis i Queens

ÖI morse var det tidigt upp och iväg från Orlando. Allt gick smidigt. Alla har lärt sig efter 3 veckor på resa. Vi hade dessutom kommit ihåg att checka in online, vilket vi inte gjort på vägen till Orlando, vilket ledde till att vi blev placerade på frm olika platser i kabinen och det funkar ju inte för en barnfamilj. Lösningen då vara att uppgradera till "Ekonomi premium" för 5x50$ = 1650kr extra. Dyra lärpengar men nu checkade vi in i god tid och det var nog tur för flyget var fullt till sista plats. 

Framme i NY tog vi oss snabbt till flygplatshotellet vi bokat. Ett par av oss mådde inte så bra. Inget allvarligt, troligen en mix av vätskebrist, resa, för lite rörelse och för mycket skräpmat. Så eftermiddag och kväll har vi softat. Sett på sport på Tv och gått små rundor på hotellet och i nära omgivningar. I morgon planerar vi att ta oss in till Manhattan och sdan tidig kväll till flyget. 

Hotellet ligger i Jamaica, i Queens. Vi gick en liten promis för att köpa vatten och frukt. Kul att se en helt annan del av NY. Det verkar väldigt segregerat. Vi mötte bara afroamerikaner och hispanics på vår lilla utflykt, förutom två poliser i en bil. 

Sista dagen på Sanibel, bilder

Ännu en fin dag, kanske någon grad svalare, ca 30 grader, vilket var behagligt. Tillbringade dagen på den underbara stranden. Det är långgrunt & ibland satt vi på botten med vatten till midjan och pratade länge, fantastiskt skönt !

Det är en del båtar utanför ön och vid ett tillfälle såg vi en familj som satt ett parasoll brevid båten, i det långgrunda vattnet...

En del satt i solstolar ute i vattnet.

Något som skiljer denna paradisö från andra stränder vi badat vid är avsaknaden av försäljare. Skönt !

Det är få människor, lungt, varmt och fantastiskt vackert.

Framemot kvällen tog vi bilen och åkte till andra änden av ön, det tog ca 20 min. Platsen heter Captiva och stränderna var även där vita o fina. Hit åkte många amerikaner till ett populärt SPA.

Vi åkte tillbaka till "vår" ände av Sanibel och käkade på en jättetrevlig italiensk krog, gott & familjärt.

On the road again

Idag lämnade vi Sanibel, lite vemodigt kändes det men om sanningen ska fram då längtar vi hem också. 

Vi har en bilresa på ca 30 mil tillbaka till Orlando. Vi har haft en del problem med hur vi ska få plats med alla grejor hem men nu är två nya resväskor inköpta, så nu ska det väl gå :-)

Vi flyger från Orlando i morgon fm och hem från New York på fredag. Tillbaka hemma på lördag sen eftermiddag. Men lite mer turister ska vi hinna vara innan dess. 

I bilen kan man:

- spela Angry Birds Star Wars 2 (Emil)

- ta selfies (undertecknad bloggar också)

- äta godis (Vera)

- lyssna på musik/pod (Kalle)

- just det, köra bilen (fast Sussi tänker också på hur hon ska komma genom säkerhetskontrollen) 

Jag håller ett öga på semifinalen också genom appen. 

Den del av Florida vi åker genom, mellan Tampa och Orlando, är en jordbruksbyggd. Boskaps och fruktodlingar. Vi ser ingen industri. Trailerparks och gunshops, Walmarts och snabbmat ser vi mycket av. 

Man kan fantisera och projicera sin fördomar på dem som bor här ...

Från Ullared till Miromar

I morse gick åskan rakt över oss. Det blixtrade och small samtidigt. Ok så var vi vakna i alla fall. Sedan kom regnet och idag är det kompakt grått. Varmt men grått, även om det slutat regna. 

Det kändes som det var rätt dag att åka till det utlovade Miromar outlet, 140 märkesbutiker och varumäkesoutlet. Det var bra (punkt). Det shopas (as I write) och alla verkar nöjda, även Emil som spelar Mindcraft. 

Mycket svenskar och norrmän trängs på Abercrombie, Levis, Nike, Ralph Lauren, Converse, Oakley, Calvin Klein, J Crew, Lacoste, Tommy Hilfiger mfl. 

The Thing

Idag har mest hängt hemma. Igår kväll var det ett stort åskväder med tillhörande regn som drog rakt över oss. Vi satt och pratade barnminnen med barnen och såg blixtarna genom takfönstren (och räknade). Vi kom i säng rätt sent. 

I morse var det sovmorgon. Värst var jag som sov nästan till halv elva. 

Poolbad, lunch och sedan beslöt vi oss att göra en utflykt och handla. Vi lånade "The WV Thing" i garaget av Misi. Det är en folka cab som inte sålts i Sverige och som jag förstår är en raritet även USA. En veteranbil alltså, så vi satte oss andäktigt i bilen. Barnen gillade att det var en cab, i övrigt hade de svårt att förstå charmen. Jag var direkt tillbaka i tiden. Har man en gång hört vw's 1600-motor så känner man igen ljudet. Den surrar på ett smattrande sätt och jag gillar't. Att köra en gamal bil är något annat än en ny. Man måste känna sig fram, vara följsam. Jag känner ju inte den här gamla damen och hon gjorde det tydligt klart att det var hon som bestämde. En skön tur blev det, fram och åter till Baileys. Mer historia om VW Thing nedan.

The History of the Thing

"VW produced the type 62 Kubelwagen during the war to fill the German army’s need for a utility vehicle. It was Germany’s version of the American Jeep.

The car was known as the Safari in Mexico and as the Trekker in Britain. In the United States, it was the Thing.

Old American advertisements depicted it as a versatile, tough, rugged, utility machine.

Take off the doors, fold down the windshield and you’ve got an instant Dune Buggy, an ad reads.

The Thing wasn’t introduced to the United States until 1973. The 1974 model functioned on an air-cooled, flat four-cylinder engine with a four-speed manual transmission, and it could reach roughly 55 miles per hour.

The car was distributed in the United States for only two years, and its rarity has been part of the appeal.

As the ads encouraged, you could, “make it your Thing.”

Key lime pie

Jag gillar ju deserter. Jag har hunnit med både glass och äppelpaj, i flera omgångar och nu även en efterrätt med rötter i Florida - Key lime pie. Kommer från Key West, ska göras på lime därifrån och sötad kondenserad mjölk. Den vi åt är köpt på Bailey's :-)

Gott! 

Sussi äter ekologiska hallon. 

A dog namned Morgan

Idag harvi tagit det lugnt och hållt oss i huset nästan hela dagen. Tror att det blev lite mycket sol för vissa igår. Vi har badat i poolen, läst och lekt. För det mesta i skuggan. Det har mullrat runt omkring oss av åska, men varit fint ändå. 

Ett välkommet avbrott fick jag och Vera när en man kom förbi och letade efter sin hund (det blev ett litet äventyr som till slut slutade lyckligt). Brandon som letade efter hunden bodde två gator längre österut längs Periwinkle way och nu saknades deras gula labrador. 

Vi lovade att hålla utkik, men Vera och jag beslöt oss snabbt för att cykla en sväng och samtidigt spana efter "Morgan", vi hade uppfattat det var en Labrador-valp. Så vi letade efter den. Vi cyklade till stranden och runt på gatorna närmast - ingen hund. Vi mötte Brandon med barnen i bilen och de tackade för hjälpen och sa att skulle åka hem för att se om Morgan hittat hem. 

Vera var inte sugen på att åka hem riktigt ännu. Vi beslöt att cykla öster ut, mot änden på ön där fyren står. Vi cyklade och passerade förbi flera andelsboenden med pooler och tennisbanor och ut till fyren. En fin tur. På vägen tillbaka såg vi en ljus hund, men vi kontaterade  att var en betydligt äldre hund än den vi letade efter. Väl tillbaka vid hustet kom Morgans matte och ropade efter sin hund. Vi berättade att vi inte sett någon hund mer än den äldre hunden med det blå halsbandet och att det säkert var 1 mile bort. That's Morgan! Vi hade missuppfattat beskrivningen. 

Nu blev till full fart. Vi lånade en cykel till matte och så satte vi av. När vi kom fram till platsen vi sett hunden på spred vi ut oss och letade. Vera och jag fick syn på henne först, men när vi kom närmare sprang hon iväg från oss. Vi beslöt att Vera skulle följa och jag skulle hämta matte. När vi kom tillbaka hade Vera fångat in henne. Vera har ju bra hand med djur! Slutet gott, Morgan fick åka bil hem. 

Vi avslutade dagen med hemgjord lassagne och cykeltur till Pioccios icecream bar, italiensk glass i jätteportioner. Tropical delight, Mud cake och 

Sea turtel hette våra glassar.